Tyvarr kanns det som att mitt forsta intryck av Kenya bestar an sa lange. Det ar en smutsig historia. I morgon aker vi ut pa safarin och jag hoppas pa att fa revidera min bild av landet da. Hittills sa ar Rwanda mitt absoluta favoritland- Kenya ar en avloppssystem i jamforelse.
Men nu ska jag inte vara san utan istallet beratta om dagens upplevelse. Varda? Jo, i Kibera. Den till ytan storsta slummen soder om Sahara. Vi hade ett inplanerat barnhemsbesok idag (dit min tidigare ivagskickade lada gick) och eftersom man numera ar ganska luttrad och hardad sa tankte jag inte sa mycket pa det innan. Lite forsent forstod jag att vi faktiskt skulle rakt in i slummen. Dagens I-landsproblem kan ha varit att jag angrade att jag tog oppna sandaler pa mig och inte gummistovlar som jag helst hade velat ha. Det var inte direkt Biblioteksgatan om jag uttrycker mig milt. Vara taxis slappte av oss i utkanten av omradet och sedan skulle vi sjalva ga in pa de tranga, smutsiga vindlande smagangarna mellan platskjulen. Alla "gator"var kantade med hogar av skrap och for en rattfobiker som jag var det kanske den storsta utmaningen hittills pa min resa, rent mentalt. Det sprang runt massor av ungar i trasiga klader som ville gora high-five (vilket man saklart gjorde och sedan forsiktigt alko-gelade sig efterat i smyg). Vi gick i kanske 10 minuter och stanken var brutal. Sedan min tid i hemtjansten kopplar jag dock genom autopilot pa min "inte andas med nasan utan bara med munnen"-reflex och jag lyckades pa det viset forhindra mig sjalv fran att rent bokstavligen behova spy. Barnhemmet i sig var ett helt omrade bakom en last och vaktad mur och dar bodde och undervisades 600 barn. Vi gick i smagrupper runt med en larare per grupp och fick information om hur det fungerade och hur de levde och arbetade dar. Det var latt att halla sig for skratt. Men man blir oerhort imponerad av deras engagemang och dedikation. Sedan var det lite sang/dansuppvisning av barnen (inkl.det obligatoriska "dra upp en stel muzungo for att dansa och skratta at dem" Jag latsades fotografera och slipper nu hamna pa Youtube med mina stela vasterlandska hofter).
Precis som tidigare liknande upplevelser ar det oerhort kluvna kanslor man far infor den har typen av arrangemang. Det kanns sallan som lage att ta sa mycket bilder eftersom det blir som att man fotar nagons elande och forfasar sig over hur daligt de har det stallt nar de kanske t om ar stolta over vad de byggt upp. Det lamnar en ganska sur eftersmak. Saklart. Men jag kan garantera er som skankt saker att de kommer att uppskattas och anvandas val.
Trots att vi tyckte att vi blivit lite hardhudade efter de har veckorna var det en ganska jobbig formiddag. Fick svar civilisationsabstinens efterat och rusade till narmsta shoppingmall for att kopa en latte och lite internet....
Typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar