En doftbouquette á la Afrika

Alltså, det här med lukter... Jag riskerar att bli anklagad för både det ena och det andra där epitetet generaliserande rasist ligger nära till hands, men jag måste ändå kommentera detta med kroppslukter. Och innan ni börjar; jag VET att alla inte är lika priviligierade som vi vad gäller vattenförsörjning etc men jag tänker gnälla om det i alla fall. För att uttrycka det försiktigt; Axe och Mum har inte riktigt fått sitt stora genombrott här nere. Jag utgår från att man inte känner det om alla luktar likadant och jag gissar att vi i Sverige luktade likadant för en sisådär 75 år sedan. Men ibland är det svårthanterligt. Särskilt svårt är det i små rum med många människor. Den doftkavalkad som svepte mot mig när jag klev in på färjan mot Zanzibar var...intressant. Och mångfacetterad. Många dofter som möttes på en liten yta och utav de aktuella lukterna var det få som påminde om violessens eller lavendelblomma. Snarare 20 nyanser av svett i olika grader av förruttnelse. Inte ens mitt andas-enbart-med-munnen-knepet fungerade och jag blev fett sjösjuk och illamående efter ungefär 12 minuter på båten.
En annan något prekär situation uppstod när vi skulle åka till Ngorongoronkratern tidigare i veckan. Vi blev upplockade av minibussar (eller snarare förarna av desamma) och jag drog en rejäl nitlott när jag inte bara hamnade i fel buss utan dessutom på fel säte, dvs det direkt bakom chauffören. Redan när han steg in i bussen var det som att en stankluftmassa slungades bakåt i bussen och lämnade ingen närvarande oberörd. Sedan var resten av resan (3,5 timme) en kamp mellan artighet och överlevnad. Det funkade ok så fort bussen var i snabb rörelse, men så fort vi saktade in var det som att varenda luftpartikel sög åt sig svettlukten och forcerade våra stackars små känsliga flimmerhår. Det var nog det värsta jag upplevt i den genren. Försvagad av upplevelsen, men ändå med en viss överlevnadsinstinkt i behåll, lyckades jag på hemresan nästla mig in i en annan buss utan att det direkt märktes (förutom i hela min fysiologi som tackade mig genom att inte ens bli åksjuk).
Jag har ibland tänkt redan hemma i Sverige att jag möjligen är lite extra känslig för just dåliga lukter men jag inser nu att jag i det avseendet inte upplevt någonting före Afrika. Jag skäms lite över att skriva om det här och jag utgår från att alla svettmänniskor här är oerhört fina och älskade medborgare och familjefäder (oftast män...) bortom odören men om jag säger så här; det är inte tack vare lukterna jag gillar Afrika.