Kvällsnöjen. Och mat.



Kanske gifter jag mig med kocken



Igår kväll var sista kvällen på paradisstället utanför Stonetown (city på Zanzibar) och vi var några stycken som firade det genom att äta på hotellets restaurang och senare köra en tatuerarstudiokväll på mitt och Emmas hotellrum. Återkommer om det senare, men först några ord om middagen. Själva hotellrestaurangen består av två stora altaner med plats för kanske sisådär 250 gäster totalt och har utsikt över stranden och havet. Finemang. Frukostarna har varit kanonbra så vi chansade helt enkelt. Det kryllar av personal på alla slags turistställen och den har restaurangen var inget undantag. Och ända kan det gå så fel, det ar helt fascinerande. Vi var de enda gästerna på stället den har kvällen. Alltså sju platser av 250 var tagna vilket innebar sju beställningar. Sju olika beställningar ska jag val tillagga. Plus dryck! Olika drycker! Galet. Klart det körde ihop sig. Och precis som alltid så är minspelet helt fenomenalt när man påpekar att man fortfarande, efter 1,5 timmar väntar på sin fördrink. eller riset till varmrätten Typ: "Eh...va? Fördrink? Vad pratar du om? Varför har du beställt det? Och av vem? Och vad hette den och vad innehöll den?" Det är mycket som går fel här, det kan man inte bortse från och det går gärna fel varje gång. Idag beställde en person en fiskwook och när maten ställdes ner framför henne var det en kycklingdito. "Sorry, is this really my food? I ordered fish." Servitören springer tjänstvilligt in och hör efter i köket och kommer tillbaka med svaret: "-Yes, I dubblechecked. It is your food". Det finns inget utrymme att argumentera i där. Så då säger man, jaha, där ser man och tack så mycket då.

Nästa kväll gick jag och Lena istället ner på den lokala matmarknaden på kvällen. Där kan man från säkert ett femtiotal små stånd välja fisk- och skaldjursspett, chapati, olika typer av bananrätter, majs och sockerbetssaft. Jag provade räkspett, hummerspett, baracudaspett, stekt banan, olika sorters bröd och en hel del annat, tex banan och nutellapannkaka.... 



Så mycket mat, så liten magsäck...





What to choose, what to choose...?



 

Till det lite mer ovanliga ämnet "Tatuerarstudio på mitt hotellrum" då. ChaufförMartin hade tidigare under dagen köpt hennafärg på en lokal marknad och ville nu utveckla sina skills i ämnet. Han hade övat lite på sig själv och bland annat lyckats göra en helt svart lilltå som såg ut som att den behövde skyndsam amputation och med sådan talang i närheten tackar man ju inte nej. Dagen innan hade han också kompletterat 20åriga hårdrockarTobbes tatuering på vänster underarm med texten "Life is pain" med en exakt likadan på andra underarmen, bara lite modifierad till "Leffe in Spain" istället. Humor. Så vi kladdade vidare och gjorde fina mustaschtatueringar på insidan av pekfingrarna (ni vet, sa att man får mustasch om man sätter fingret över överlappen). Vi körde gammaldags monokelmustasch, tangorabatt och en och annan Hitlermustasch. Moget. Emma fick dessutom en gris på ankeln. Det trodde man inte när man vaknade. Själv ska jag fundera lite till på vad jag vill ha mer än skaggprydnaden. Jag lurar pa ett "Do not disturb" i handflatan eller på axeln. Anvandbart både privat och på jobbet tänker jag. Ja. Så far det nog bli.



Flamesen är riktiga, den förruttnade tån är henna.



Poetry in motion