Detaljerad konsekvensbeskrivning av icke-fungerande toaletter

Jag har ytterligare en hygienhistoria som jag undanhållt omvärlden. Jag har helt enkelt inte klarat av att ta in det som hände förrän nu utan istället lyckats förtränga det inträffade under ett par veckors tid. Men jag känner nu att sanningen börjar komma ikapp mig och för att få förståelse för mina framtida Post Traumatiska Stress Syndroms-symtom är det lika bra att jag lägger korten på bordet. Eftersom den här bloggen verkar ha utvecklats till någon slags hygien-, eller snarare brist på detsamma,-blogg så orkar jag inte längre be känsliga läsare att titta bort en stund. Jag tar inte något ansvar för era känslor inför det här något intimdetaljerade inlägget.
True story;
I Jinja i Uganda (ja ni ser, det har tagit tid att processa detta) var det som jag möjligen nämnt lite si och så med offentlighetsanrättningarna. Det var ständigt problem med toaletterna (som överallt iofs) och det var alltid helt ljuslöst i samma rum. Det innebar att om man inte ville göra sina behov baserat på något slags gehör beträffande siktandet så borde man ha med sig en pannlampa in. I det aktuella fallet var jag uppe en tidig morgon och hade glömt lampan (ja, jag säger det igen; läs vidare på egen risk!!) men tänkte att det kanske inte spelar så stor roll. Det jobbiga med ospolbara toaletter hade jag börjat att komma över vid det laget. Jag gick alltså in, och slog mig ner på toaletten när jag till min fasa känner att jag i landningsögonblicket blir blöt om rumpan. Oerhört snabb reträtt och mycket, mycket jobbig insikt: Toaletten jag hade satt mig på var så full att vattnet/äcklet gick ända upp till kanten och att några private parts därför doppades lite i "vätskan".
Kväljningskänslor i en hel dag. Att jag kände mig smutsig är en lätt underdrift. Jag kände mig utsatt för ett hygienövergrepp och har inte helt hämtat mig ännu. Värre än så blir det inte. Hoppas jag.

Och nej, nu när det är berättat vill jag aldrig mer prata om det. Låt mig bara få hela mig i fred.