Igår kom så de 25 nya personerna som ska börja sin resa nu med oss efter att de gamla åkt hem. Vi var lite förväntansfulla och gjorde oss till genom att duscha och t om kamma håret inför den stora dagen. Jag tog på mig en helt ren t-shirt. Ja, jösses vad vi spände bågen. Sedan dök de upp och från att varit gröngörlingar själva på RosaBussliv förvandlades vi i ett slag till tuffa, garvade veteraner.
"-Eh...alltså....ett bra tips är nog att redan nu plocka ut kläderna du ska ha i morgon"(gärna följt av lätt himlande ögon). "-Eh...hörrö, det är inte ok att paxa sovplats innan man går och lägger sig. Hur skulle det se ut om alla gjorde så, tror du?". "-Haha....vad sa du? Dusch? Skämtare där!".
De verkade också lite nervösa och förväntansfulla men helt ok. Jag (och de andra veteranerna)kände nog ända lite grand allihop att det var svårt att riktigt orka engagera sig i att lära känna folk på samma sätt som man gjorde förra gången. Det får bli som det blir helt enkelt. Konstigt nog blev var buss helt överfull med killar den har gången (nej, sitt ner i båten. Ingenting i rätt ålder och/eller humorkategori) vilket är lite ovanligt. Jag sover tex bredvid en kille med spindelnätstatuering runt armbågen. Ni fattar.
Vi skrattade ocksa lite överseende åt nykomlingarna i morse när de for upp kvart över sju med sina necessärer och handdukar för att hinna fixa till sig och duscha innan frukosten kl.8. Vi balla sover till 7.58 och glider sedan direkt ur sängen till frukostbordet i samma kläder som vi sovit i och med en Malarone i byxfickan. Jag har upptäckt att jag flera gånger inte sett mig i spegeln en enda gång på hela dagen. Det är en konstig och ny känsla. (Jag vet att jag lägger oproportionerligt mycket text på just detta faktum, men det är ganska fascinerande för mig även om att spegla mig inte är mitt allra största intresse till vardags heller. Men vardags fåfånga verkar vara så oerhört inbyggd i vårt samhälle att man inte ens märker det längre).
Vi får väl se vart det här leder med den nya gruppen. Men just nu är jag mest tacksam för att jag lät mig bli övertalas till att åka hela resan. För vad som än händer socialt på den har delen så har det ju varit kanon med förra gruppen. Och det är värt hela resans kostnad. (om någon tycker sig notera en liten, liten uppgivenhet och resignation hos mig så stämmer det. Tyvärr. Det var bättre förr).
Ulle skärp ihop dig ! OM två dagar är nykomlingarna lika sunkiga som ni är och inom en vecka lika tillbaka lutade. Nu får du väl chans att studera alla dina gruppdynamik övningar på nära håll.
SvaraRaderaFåfäng/utseende är en sjuk stor del av vårt samhälle, värsta är att det går snabbt att halka tillbaka in i :( håll dig sunkig så länge det går.
Massa öh- virtuella kramar till dig sunksyster !
//Skoogen
Kul att du gillade första delen (lite mitt "fel" kanske, eller??). Andra delen har jag inte erfarenhet ifrån Rosa bussarna, men vet att när jag var på safari i Kenya så var den upplevelsen helt fantastisk också. Första gångerna man ser en antilop åker paparazzikamerorna fram... tredje gången åker kamerorna upp först för ett lejon, elefant eller annat mer sällsynt djur. :-)
SvaraRaderaZanzibar är härligt och skönt. Ha en fortsatt härlig resa och träffar du på Marie så hälsa från mig. :-) Eva
För att du ska längta hem riktigt ordentligt kan jag berätta att dina luktärtor (eller var det krasse) har sunkat till sig för att matcha din hemkomst. Efter några dagar i badkaret tillsammans med de stackars andra tulpanerna (they are still alive) så utsöndrar de en typ av slämmighet. De repar sig när de får syn på dig. /Sara
SvaraRaderaEva, jag är mycket tacksam att du, tillsammans med Ander E på Rosa sålde in Gorillaresan så bra som ni gjorde! Ett stort tack-den bästa resa jag gjort.
SvaraRadera/U