Jag har självklart redan fått okänsliga kommentarer från folk hemmavid att jag inte ser brun ut på de bilder som jag blivit taggad på på Facebook av illasinnade medresenärer. Nej. Det kan väl hända. Och nu tänker jag berätta varför och därmed stämma i bäcken, mota Olle i grind och antagligen hoppa i galen tunna på en och samma gång. Under resans första del hade vi ett par sol och baddagar i Uganda och det var mycket nice. Det var rent generellt ganska lagom varmt under större delen av resan. Däremot var det inte mycket tid för just solning och även om det fanns några resenärer med valonblod (Jenny, Iris mfl) och jag hade den dåliga smaken att hänga ganska mycket i närheten av just dessa och därmed framstå som ännu vitare, så var ganska få som var särskilt bruna då heller. Och värre skulle det bli. Den lilla färg jag hade försvann någonstans i lagren av Masaifiltar och fleesetröjor i Kenya och Tanzania. Det är först här på Zanzibar som solen mött min hud igen. Och nu ska det solas.
Hej Malignt Melanom. Jag hade nog också någon slags föreställning om outhärdig och oupphörande hetta när man åker till Afrika. Så har det inte varit, med någon dags undantag. Förutom det försmädliga med utebliven hudfärgsförändring så har det mest varit positivt. Men jag inser att jag kommer att få höra en hel del
"-Var du där på natten eller?"-skämt när jag kommer hem.
Har jag riktig tur kanske jag blir lätt strumpbyxfärgad (sand). Och med detta kommer jag inte ägna mig mer åt sådana här fåniga och ytliga betraktelser/försvarstal (för nu måste jag ner på den finkorniga sandstranden och pressa lite).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar