Toppen Rosa-reunion-helg!



Våld

 Tillbaka hemma i ostbågssoffan efter en fantastiskt trevlig Rosa-helg och jag börjar redan försöka klura ut hur vi ska kunna köra en repris snarast.
Efter diverse transportmedel (exempelvis t-bana, tåg, taxi, buss, taxibåt och packåsna) kom vi fram till Robbans lilla skärgårdsställe på Harö i Stockholms skärgård. Redan från början väckte informationen att "det finns 18 sängplatser" en del frågor, men det visade sig stämma - åtminstone hjälpligt. Det är väl en del renoveringsjobb kvar att göra på de båda husen som ingick i fastigheten, för att uttrycka sig diplomatiskt, men det innebar också att det inte var så noga med det där att ta av sig skorna och att man kunde kasta kräftskal över axeln utan några svåra konsekvenser. Och mulltoa är ju ändå mycket bättre än en WC som är fylld till bredden för att "W"-delen i definitionen av WC saknas. Smidigt. Vi åt lunch i solen och njöt av en fantastisk fin höstdag. En ansenlig procentdel av packningen hade kanske möjligen varit i flytande form så redan framåt tidig eftermiddag var det på några håll lite svårt med sludderkontrollen, rent verbalt. Och vad kan väl passa bättre när finmotoriken är satt ur spel och tron på den egna förmågan grovt överskattas, än att börja leka sällskapslekar med våldstema och spexa runt med vapen och andra vassa föremål. Så vi körde lite kast med nyslipad yxa på varandra och på träd, luftgevärsskytte mot granntomten och en giftpilsblåsrörstävling som, åtminstone i teorin, skulle kunna ha gått ut på att förlama smådjur i närheten. Inga allvarliga tillbud rapporterades (utom möjligen ett par sarjade manliga machoegon) så Robbans imaginära helikopterplatta förblev oanvänd. Efter det var det dags för en förnedrande tipspromenad där mitt lag kom allra sist (vilket självfallet står i stark kontrast till min egen självbild. Jag vill inte prata mer om det och skyller allt på vädret, att jag var dåligt uppvärmd och på Jenny). På kvällen blev det traditionell kräftskiva med allt vad som hör därtill, exempelvis: kräftor, fåniga sånger i många tonarter, någon som vill prata ut, någon som vilar sig lite för länge i blåbärsriset, någon som somnar i trappan, någon som kissar från altanen (fast någon annan tydligt informerade om att det är svinäckligt!), någon som bokstavligen eldar korv och korvbröd på träaltanen under tak, någon som kramas lite för mycket, någon som crazybuggar till "Sånt är livet" fast han säger sig vara för ball för att dansa, några som har fylleluftgevärsskyttetävling på ölburkar i mörker och någon som blir fett facerejpad....
På det stora hela; en mycket mogen och lyckad tillställning. När det blev dags att slänga in handduken fick man lite rese-deja vú eftersom det såklart inte var tillåtet att paxa sängplats innan läggdags och det gällde att hamna på någon bra madrass. Begreppet en "bra" madrass betyder i det här sammanhanget att man alltså får sova skavfötters med någon som inte snarkar, inte är för full, inte luktar illa, inte rör sig för mycket i sömnen och som dessutom tycker detsamma om dig. Det vill säga; ett hundra procent omöjligt uppdrag. Men jag sov med Sara och förutom att hon höll mig vaken genom att snurra runt som en elvisp i sängen mellan kl.03.00 och kl.09.00 så var det sjukt mysigt.
På morgonen hade vi en stunds myshög i ett av sovrummen där gårdagen summerades, förklaringar utkrävdes och mobbing utövades innan vi begav oss in till stan igen. Slumpen hade åter igen visat sig ha en god portion humor och sett till att det nästan uteslutande var de som gått hårdast åt alkoholen kvällen innan som skulle paddla kajak in till stan igen dagen efter. En liten ansträngande tur på ett par timmar i motvind. Mycket underhållande. För oss andra, som åkte taxibåt i alla fall.

För att summera helgen kan man väl uttrycka sig på samma sätt som vi gjorde så många gånger under resan; Vi trodde och hoppades att det skulle bli bra och så blev det.......ÄNNU BÄTTRE!

(Extra bonuslärdom: Ibland när en människa slår på andra människor så är det för att han gillar dem men inte är så bra på att uttrycka känslor. Vi är många med ömma överarmar idag. Så mycket kärlek. Fint).
(Ytterligare en lärdom: Jag är sjukt bra på att skjuta luftgevär. Träffar ölburkar och ekorrar som värsta Rednecken)

(Tillägg: Det där med ekorren var mer bildligt menat. Ingen ekorre kom till skada under kvällen. Så vitt jag vet).



Alla lyssnar på mig. Just the way I want it.

 

Lunch i det gröna (och nej, jag och Jocke har inte samma tröja,
de bara påminner om varandra. Starkt.)

 

Robban taktiktänker inför yxtävlingen



Fyra ölburkar på fyra skott alltså? I dare you.



Martin deppar över att ingen vill bugga med honom.



Maffian med rymdhattar

Sara längtar tills vi ska sova skavfötters

Ibland när Saras bordsherrar blir för störiga så...försvinner hon liksom bara...