Emotionell påtryckning

Om någon mot förmodan missat det så är elefanter mitt absoluta favoritdjur (och då särskilt fötterna på dem). Min syster känner likadant så när vi verkligen vill göra varandra upprörda och illa till mods (vilket händer med tydlig regelbundenhet) så tipsar vi om någon bild/länk/film  på en elefantunge som på något sätt hamnar i trubbel. Då är det nära till tårarna. Senast har det handlat om;
1) Elefantunge blir överraskad av krokodil vid vattenhålet som tar tag i bebissnabeln och drar med sina grymma käftar så att den blir helt uttänjd. Jag kan knappt ens skriva om det utan att bli lite darrig på underläppen. Tänker inte lägga ut bild.
2) Elefantunge ramnar på rygg ner i stort hål och sprattlar utan att komma runt. Läge att sjukskriva sig för depressivt utmattningssyndrom och gå hem när man sett den.

Motsatsen då, några länkar till favoriter:
Elefantbebis nyser och blir skiträdd
Elefantbebis snubblar på sin egen snabel

Och sen så växer de upp och blir odrägliga, fulla tonårselefanter som druckit för mycket på Valborg. Någon borde ringa MariaUngdom: Tonårsgäng

Förhoppningsvis kommer det bilder från riktiga encounters så småningom på den här bloggen också, men det bygger på att jag har klurat ut ett antal ytterligare funktioner på min seriösa kamera (samt köpt en extern hårddisk, samt en ny dator, samt bredband, samt en ny matta till hallen. Eller nej, det sista har ju faktiskt inget samband). Vilket kan ta tid. Lång tid.