Barnhemslåda

På resans andra del, i Tanzania, får man möjlighet att besöka ett barnhem som Rosa Bussarna har ett samarbete med. När jag bokade sin resa fick jag välja till ett antal frivilliga extrakostnader (som avbokningsskydd ect). Prislappen tickade på. Jag var då uppe i 47 000 kr när sista frågan kom: "-Vill du köpa till en säck ris till barnhemmet för 300 kr?". Jag skulle gärna vilja se statistik på hur många som säger nej i det läget efter att just ha spenderat en mindre förmögenhet på sin egen semesterresa.
"-Ja, tack, jag vill gärna lattja runt och ha det kul och uppleva roliga saker och ja, tack jag är beredd att lägga till ännu mer kosing för att få dyka, åka till jättesköldpaddsön, forsränna och andra livsnödvändigheter. I´m in!!"
"Men asså....ris till hungrande barn?...njae...hörrö, jag vet inte. Jag tror att jag hoppar över det den här gången. Men kunde man boka den där katamaranseglingen nu så gör jag gärna det. Tack."  
Nää. Så går det nog inte till. Men eftersom jag dessutom är ett sådant extremt godhjärtat människoexemplar så nappade jag också på möjligheten att ta med en låda med grejer till barnhemmet. Efter en del pysslande och insamlande har jag därför idag fyllt en flyttlåda till bredden med finfina leksaker och barnkläder, lindat in den i mer tejp än små barn som slår in sina första egengjorda julklappar gör och lämnat in den till arrangörerna.
Stort tack till er som skänkt grejer: Lotta, Lottas syster, Sara, Eric och Ida, Elin och Kajsa. Och min systerson Jakob som helt ovetandes gav bort en väldigt fin grej jag köpt till honom som present, men glömt att ge honom. Donation by accident, liksom. Så kan det gå.