Afrika levererar

Som jag nämnt så bor vi nu i Queen Elizabeth park och det är också där vi slagit läger for natten. I samma park. Utan grindar. Utan inhängnad. Hur läskigt kan det vara tänkte jag och det visade sig att jag skulle få ett mycket tydligt svar på den frågan senare samma kväll. Pretty damn scary. Middagen åt vi tillsammans på hotellets toppenfina restaurang. Efterrättsbuffé. Need I say more? Jag började nästan gråta lite av lycka. Första efterrätten (fast egentligen ska det ordet stå i plural här...) på hela resan. Så väl allt gott. Men efter middagen skulle vi promenera tillbaka till bussarna som var uppställda ungefär en kvarts promenad därifrån. Tyvärr hade ingen i min grupp kommit ihåg att ta med sig pannlampa den här gången (en pryl som i detta livet blivit min absolut mest värdefulla ägodel for övrigt). Runt hotellet varnar de overallt for vilda djur, tex flodhastar, vartsvin, antiloper och elefanter (det stod t om så här "observera att de här djuren är vilda på riktigt"). Som bekant är det ju flodhastar som dödar flest manniskor om aret av alla vilda (och tama får man anta) djur i Afrika och redan i tanken var det inte en vandring jag såg fram emot. Det var komplett kolmörker och vi gick på rad och höll varandra i händerna och lyssnade intensivt åt alla håll. Från buskarna på båda sidor hörde vi hela tiden massor av djurläten som grymtningar och "råmanden". Nar vi kommit ungefar halvvags horde vi ett flodhastbrol i busken till hoger. Sallan har fyra mzungos (vitingar) förflyttat sig sa snabbt pa en grusig skogsvag med hål i. Nar vi äntligen kom fram till bussarna berattade en annan grupp som gått efter oss att de just mott en bevapnad vakt som eskoreterat dem forbi det flodhastpar som stod vid vagrenen. De är inte så små de där hipposarna.
Pa natten sov jag pa taket som vanligt, men kande att mitt framsta mål med natten inte var sömn utan att inte - och då menar jag verkligen Absolut inte- behöva gå upp och kissa på natten. Även runt bussen hörde vi alla djurljuden och vi låg tysta och bara lyssnade. Vår campingspot var låg längst ut på någon slags halvö med Lake George nedanför. På andra sidan vattnet, vid vattenbrynet hängde massor med coola bufflar, elefanter och flodhästar och de småpratade med varandra hela natten. För första gången sov vi utan presenning och alltsa under bar stjarnhimmel. Det var ganska maktigt.
Pa morgonen dagen efter (nar alla lättat på det extremt smärtsamma trycket over njurarna (ingen sov en blund den natten) hade vi bade vartsvin och flodhastar runt bussarna och särskilt ett stort vårsvin (tänk Pumba i Lejonkungen) var sjukt sugen på vår frukost och verkade försöka smälta in för att kunna sno någonting. Han var bara en armlängd bort när han grabbade tag i vår soppåse och släpade iväg för att få sig lite kontinental breakfast.
Senare pa dagen gjorde vi en flodutflykt på floden som sammanbinder Lake George och Lake Edward och fick se sakert 150 flodhastar till pa nara hall.  Sa nu har jag en miljard bilder pa dem ocksa. Om ni undrar. Flodhästar som ras kan mycket väl vara ursprunget till begreppet fulsöt. Liksom groteska samtidigt som de är det gulligaste man någonsin sett (gorillabebisen undantagen).
Ännu ett par helt fantastiska dagar läggs till handlingarna.