epilog

Lite tillagg till forra inlagget som blev skrivet lite i affekt.
Sa har dagen efter upplevelsen kanns det nastan overkligt att vi varit dar och fatt uppleva det vi gjorde. Alla i gruppen kanner likadant och gar runt och fanler. Efter trackingen berattade Francois att den grupp vi besokt var en av de grupper som Diane Fossey studerat pa sin tid (se tex filmen "De dimholjda bergens gorillor). Det tyckte vi var galet coolt. Sa troligtvis var silverbacken som gjorde sitt utfall mot mig en liten gorillabebis i samma familj da. Coolt.
Jag kan verkligen, verkligen rekommendera att man gor det om man far chansen. Det finns idag bara 800 bergsgorillor kvar och det kommer att bli svarare och svarare att fa licens att ga upp och besaka dem. Idag far endast 60 besokare om dagen ga upp. Det var verkligen en upplevelse utover det vanliga (och hade varit det aven om jag inte fatt "extra uppmarksamhet").
Nu ar vi nere i en by vid foten av vulkanen och har rekreerat oss. Det betyder packa och packa om. Tvatta i balja och duscha i sjukt kallt vatten.
I kvall aker vi till Kigali (huvudstaden) igen och denna gangen ska vi bland annat gora lite besok i folkmordsmuseer och memorials. Det ar en sadan makaber historia att jag inte riktigt vet hur jag ska ta det till mig.
Men bortsett fran det (aven om just folkmord val kanske ar bland det svaraste att bortse fran...) sa ar allt toppen! Gruppen ar jattebra och jag trivs som fisken. Jag ar smustig som aldrig forr och har inte sett mig sjalv i en spegel pa fyra dagar. Kanske kommer jag aldrig hem igen. Ja. Sa blir det nog.