Avsked



Före när 20 pers trängdes på samma yta. Mys, mys.



I morse var det så dags att säga hejdå till de som ska åka hem, i vår buss 16 av 20 personer. Det var jobbigt som tusan och jag kände mig ganska nere efteråt. Det har varit så kanonbra att det är lite svårt att tro att det blir lika bra med nästa gäng.

Vi åkte sedan vidare i vår halvtomma buss till Kenyagränsen. Precis som vid tidigare gränser ska man först ”checka ut” och sedan vandra runt lite i Ingenmansland innan man ”checkar in” i nästa land. Det är vanligtvis kaotiskt, svettigt och tids-och tålamodskrävande. Dessutom ska man ofta försöka att växla pengar till den nya valutan. Det gör man lämpligen med någon av 

När 16 personer åkt hem. Buhu.

alla de män som kommer springande mot dig på gatan med stora sedelbuntar i händerna och säger att de är din kompis. Och det verkar ju jättebra. Man får många kompisar här. Oftast växlar vi in dollar, vilket innebär att det är två matematiska huvudräkningar jag ska få till (tex från Ugandapengar till Kenyapengar via USApengar, eller dollar som det också kallas) i mitt lilla förkrympta matematikhjärncentra. När det är 40 grader varmt, alla skriker i munnen på varandra och man står på trottoarkanten och försöker göra rätt slutledningar i huvudet är det hyfsat lätt att man blir blåst. Det blev jag när vi gick mellan Rwanda och Uganda, men inte den här gången. Jag tror att jag knäckte koden. Man tar helt enkelt emot sedelbunden de ger en och sedan säger man; "-No, no Mister. I want more". Och då får man det. Kommentaren kan med fördel upprepas ett par gånger med samma resultat och tills man är nöjd.



På eftermiddagen kom vi fram till ett fantastiskt fint ställe i Kenya där det första man såg i receptionen var att Bill Gates minsann hade bott där 2009. Så pass. På kvällen grillade vi marshmallows över öppen eld och softade i den häftiga "safaristyle-loungen". Det var bara tråkigt att de andra som åkt hem inte längre var med. Tänker deppa i dag och kanske i morgon, men sedan får det vara nog och jag ska skärpa mig. Kanske.



Vi som åkte hela trippen

Dramaqueenery

Avsked. Jag till höger i vinrött.
 Jo, det stämmer, jag bölar som en Robinsonutröstad. Lina på väg att trösta.