Att bo pa Rosa Bussarna



Jenny på taket, strax innan Iris morgonyoga



Kvällsmys på taket med Jenny och Sara



ByggareBjörn sätter upp taket

Lite om mina medresenarer da: Det ar en klar majoritet tjejer och jag gissar att medelaldern ar strax 

Min låda, till bredden fylld med livsnödvändigheter,
Tex Lakritspastiller.

over 30, men nagra ar mycket aldre ocksa. Den aldsta, Kerstin, ar 73 ar och spontanbokade resan i torsdags. Sadar bara. Det ar lite coolt. Utav alla 42 sa ar det ca 30 som akt med Rosa Bussarna forut, manga flera ganger. Jag tanker att det borde vara ett gott betyg. Men det ar ocksa ganska skont att ha med folk som vet hur det funkar att satta upp myggnat i kolmorker i den tillfalligt uppbyggda takstallningen dar man sover eller som vet hur det ar smart att organisera sin packning. For det ar ett evigt packande. Och ompackande. Och hit- och ditpackande. Vara resvaskor star stuvande under britsarna och det ar ingen enkel manover att plocka fram dem (min ar dessutom 22 kg amerikakoffert sa jag kan ha overpackat lite). Sa nar man val gor denna investering i muskelkraft och logistik maste man planera precis vad man behover for grejer den narmaste tiden. Man kan inte heller ha for mycket prylar/klader framme samtidigt eftersom det inte finns utrymme for det i bussen. Alla har en liten plastback med sitt nummer pa, pa en hylla under taket och dar far man lagga sadant som man anvander ofta och vill ha framme, typ tallrik och bestick, solcreme, pannlampa, malariatabletter och oronproppar (min basta van i livet).

Det tog ungefar en dag innan alla blev harligt naturliga och avslappnade i forhallande till varandras kroppar eftersom man ar sa nara varandra hela tiden. Ingen har saklart smink, det ar mycket fotter overallt och det luktar inte smultrontarta hela tiden. Men det ar faktiskt helt ok (nu vet jag att min syster blir jatteorolig och undrar om jag haller pa att bli en sk "fri skal" som kommer att ga over helt till att bara batikklader och dejning, men jag tror att det kommer att normaliseras nar jag kommer hem igen. Men jag kan inget lova).



Ordning och reda är viktigt när man bor så här trångt



Ibland, om man glömt spänna fast dem, ramlar korgarna ner när man åker på skumpiga vägar. Det gör vanligtvis mycket ont när man får en i huvudet. Den, vars låda träffat dig i huvudet för att han/hon inte spänt fast den, får man ett frislag på. Tex Jenny.



Lina funderar på hur det var mobilen fungerade. It´s Ok.



Reseschema inklusive matlagsschema.



Jag och Jenny försöker utan framgång upprätthålla någon slags fräschör och stil.