Pellefanter en masse

Efter lazy days vid Lake Bunyonyi akte vi vidare till Queen Elizabeth park for lite safari. Vi klattrade upp pa busstaket allihop och spanade ut efter djur. Det ar varken tillatet eller tillradligt att sitta pa taket och det fanns i princip ingenting att halla sig i (forutom narmaste grannen). Men vår chaufför Martin körde långsamt och försiktigt och det var hur skönt som helst att få känna lite fläktande eftersom det för tillfället är galet varmt i bussen (38,6 idag som högst). Det är en helt annan temperatur här än vad vi hittills haft. Om det tidigare varit en varm skön svensk sommardag blev det nu Hetta. Men nu skulle vi spana elefanter, värme eller inte.  Så vi akte och akte och akte. Och så åkte vi lite till. Och sag ingenting. Och sen ingenting. Det fanns mer djurliv i mitt badrum i min förra lägenhet. Sen borjade jag nicka till lite. Och da. Helt plötsligt så stod de bara där. Elefanter och åter elefanter!! Massor. Överallt. Små elefanter, stora elefanter och jättestora elefanter. Vi såg så mycket elefanter att man efter en stund borjade gäspa och fila naglarna lite (förutom nar jag sag elefantbebisar for da dog jag lite av gullighetschocken i smyg). Någon gång kom vi för nära och en stor elefanthona började komma mot oss med flaxande öron, men de slutade när vi backade. Jag har nu, i runda tal, en miljard bilder pa elefanter i olika poser och från alla vinklar. Om nagon nagonsin skulle behova en sadan. Let me know.
Men eftersom just elefantsskådning var ett av mina främsta mål med hela resan så är jag toknöjd med dagen.
Varje kväll i flera dagar nu har vi sagt att dagen vi just upplevt blir svår att toppa. Men sa gor vi det dagen efter. Toppar igen, alltså. Otroligt.

På väg ut ur Queen Elizabeth park passerade vi Ekvatorn.
På den fina cirkelstatyn sitter numera ett Rosabuss klistermärke.
Crazy kids.

Elephantspotting. Ett tufft jobb, but it has to be done.

Lunchbreak i hetta. Det är jag som har vita ben, grönt linne och vätskebrist.