Igår kväll när vi skulle gå till en restaurang inne i stan (vi bor lite utanför) blev vi stannade av polisen mitt på gatan. Först såg vi flera polisbilar som susade förbi oss, sedan vände de och körde in framför oss. När vi är ute och går på vägrenen så har vi haft pannlampor på oss, både för att se eftersom det inte finns gatlyktor, men också för att alla bilister ska se oss. De frågade varför och tyckte att det var mycket märkligt. Jag kan förstå det utifrån de mängder människor jag sett komma vandrandes hem från jobbet i komplett kolmörker. Eftersom ingen åker buss och få har cyklar på landsbyggden går alla överallt. Följaktligen är det bokstavligen tusentals människor som går längst med vägen vart man än åker. Det kryllar dessutom av småbarn, så små som 2-3 år. Inte sällan med ett småsyskon på ryggen. Liiite osvenskt kanske.
Men de är poliserna tyckte att det här var höjden av komik (och kallade oss säkert för fegisar på Swahili, men det vet jag inte säkert). Hur som helst så fick vi gå efter en stunds trevligt chitchattande.
Lite skillnad mot de två tidigare rosabussresenärer som vår chaufför Martin berättade om, som tagit foton på fel ställen i Kongo och hamnat i fängelse i ett dygn där. Kanske inte helt bekvämt, men det slår nästan en gorillattackstory. Ganska fräckt. Typ "-Vad gjorde du på semestern då?" "-Nae...inget särskilt. Det vanliga. Lite kongolianskt fängelse. Sånna grejer du vet. Och du?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar