BFFs

Som en liten uppdatering på mitt gruppsykologiska experiment (FIRO, som jag nämnde i början) kan jag informera att gruppen nu lämnat både tillhörandefasen och smekmånadsfasen. Det är tydligare grupperingar och det finns personer som jag gillar mer än andra och jag utgår från att det är så för alla. Men det är ändå en ganska enkel grupp och det har hittills inte varit några konflikter alls. Det är trevligt och behagligt i storgrupp, men jag hänger mest och helst med min bästisgrupp bestående av Jenny, Sara och Iris. Det känns nästan overkligt att vi bara känt varandra i 2 veckor. Vi har i princip gemensam ekonomi och fattar enbart gemensamma beslut nu för tiden (tex om huruvida vi ska duscha idag, i morgon eller dagen därefter). Det känns lite som när man var barn.

Det är å andra sidan lite PRO över hela gruppen (inklusive oss) och vi går ofta och lägger oss redan vid 21 tiden. Dels för att man blir väldigt trött av allt vi gör, dels för att vi ofta går upp tidigt (vid kördagar ofta kl.6) och dels för att det blir så otroligt mörkt ändå och det är svårt att sitta ute bland alla mygg.
Sedan ligger man och pratar uppe på taket insvepta i sina myggnätskojor. Trivsel.

Igår var vi dock ute och rullade hatt på stan. Och som den hatten rullade. Jag och min lilla grupp drog ner till stan (vi är i Kampala fortfarande) och gjorde lite souvernirshopping (ja, syster. Jag har köpt flera stora trästatyer föreställande nakna pygmeer till dig. Tänkte att du skulle ha en i hallen och en i Jakobs rum). Kampala är en mycket, mycket omysig stad och det är smutsigt, dålig luft och trångt. Men vi hittade en restaurang som såg bra ut och som verkade vara något slags afterworkställe för locals. Där stannade vi och drack drinkar och blev uttittade. Men även om folk tittar så är de mycket civiliserade och artiga och inte alls påträngande. Senare på kvällen ansöt vi till resten av vår grupp som hade åkt till någon nattklubb som ägdes av en svensk. Och där rullades nyss nämnda hatt vidare.


På en Afterworkbar i Kampala (Uganda). Jag, Jenny och Sara. Fina tider.



Det var nog en av de roligaste utekvällar jag haft. Ever. Tyvärr missade jag att hänga upp myggnätet när jag kom hem (det hade iofs varit en omänsklig uppgift att utföra någon form av aktivitet som krävde finmotorik just då. Jag är stolt, och lite förvånad, över att jag över huvudtaget lyckades ta mig upp för stegen till taket) och vaknade följaktligen med armar och ben fullständigt upptuggade av mygg.

Men det var det värt.

I taxi på väg ut i svängen. Jenny är sjukt trött i framsätet. Kanske är
den förorenade luften. Kanske är det drinkarna.

Iris och jag shoppar kvalitetssmycken i Kampala

Flytvästspaketerade på flodhästfloden.