Klagomål med antiklimax

Det är mycket att stå i som cosmopolit. En ocean av praktikaliteter ska grejas och fixas med så fort man dristar sig till att resa längre än bortom Jyllands södra udde. Särkilt om man är över 20 år och inte dum i huvudet, utan inser att saker faktiskt kan gå fel också. I går hade turen kommit till att kolla upp hur den reseförsäkring fungerar som ingår i min vanliga hemförsäkring. Jag försökte logga in på Trygg Hansa för att själv smurfa runt på Mina Sidor (som alltså i alla avseenden tvärtom bör betraktas som Deras Sidor). Detta höll mig sysselsatt en lång stund utan att jag nådde någon som helst framgång i mina försök. "Felaktigt användarnamn" och andra irrelevanta meddelanden dök upp på skärmen. Handlingskraftigt (och möjligen något i affekt) beslöt jag mig för att ringa upp och berätta för företaget vad jag tyckte om deras urdåliga kundsidor. Då kunde jag också passa på att konstruktivt och sansat (well...) peka på ett antal brister i deras IT-miljö som jag just utnämnt mig själv till rätt person att tjänsvilligt upplysa dem om. Så det gjorde jag. Jag berättade tydligt och, enligt mig själv, välartikulerat var skåpet skulle stå och jag utnyttjade också möjligheten att berätta vad jag tyckte om deras kundservice rent generellt. Åter igen; möjligen kan det ha funnits vissa fragment av affekt i det jag gav uttryck för. Det hela flöt på jättefint tills supportkvinnan i andra luren lyckades få ett ord med i laget och stilla informera om att jag inte hade någon försäkring hos dem och har inte haft det sedan 2008. Kanske kunde mina problem med inloggning bero på detta föreslog hon hjälpsamt.  

Allstå, det finns ingenting som tar udden av en uppläxning som när man halvvägs (just när man börjat få upp ångan oftast) inser att felet ligger hos en själv. Konstig stämning. Harkel. Klick.