Född Masai? Aj, aj, aj...



Spökmasaier



Idag gjorde vi ett studiebesök i den till campingen närliggande Masaibyn. Enligt uppgift bodde där 200 personer. Ytterligare kuriosa var att den var helt uppbyggd av...tja...eh...bajs helt enkelt. Och därom rådde inget tvivel när man kände ångorna. Vi blev kringvallade av Masaierna efter att de först hoppat/dansat för oss en stund. Masaier som kan hoppa jämfota skithögt får ett billigare pris när de ska köpa sig en fru (under 10 kor. Tax included in the price). Det är logiskt. Hellre en man som kan hoppa högt än en med kosing, karriär eller intellekt, det har jag alltid också prioriterat.

Tyvarr blev vi också bjudna in i deras hyddor och...ja...jag vet inte vad jag ska säga. Eller hur det ska sägas utan att låta nedlåtande. Det var...surrealistiskt. Dörren till hyddan (gjord av bajs, namnde jag det?) gick mig till magen ungefar och nar man val kom in i "hallen"var det fullständigt kolmörker. Alltså, sa mörkt att man inte såg handen framför sig. Guidemasaianen sa att vara ögon snart skulle vänja sig. Och tyvärr gjorde de det. Innanför det som jag här generöst kallar hallen, fanns det ett pyttelitet rum med en eld i. Röken hängde tung över det lilla rummet (utan fönster) och det var mycket svårt att andas. "-Sätt dig på sängen" sa herr Masai och pekade på en hög med trasor som tydligen skulle vara sovrummet. Det påminde mycket om hur jag sett att de hemlösa i Lugnets industriomrade valt att inreda sina husvagnar. Jag satte mig försiktigt på kanten och försökte mobilisera mitt imunforsvar på akutläge. Där satt vi sedan medan han pratade lite om vad de brukar laga för mat där över eldstaden (mjölk blandat med blod oftast) och när han var klar undrade han om vi hade några frågor. Jag ville verkligen bara ut så fort som möjligt och kom inte på någonting alls - situationens uppenbara mängd frågor till trots. Då hängde han plötsligt ett halsband runt min hals och jag blev rädd för att det betydde att han nu tagit mig till fru och att jag skulle behöva stanna i Bajseborg för all framtid, men han ville tack och lov bara kränga krimskrams. Han frågade om jag ville köpa det och föreslog ett hutlöst överpris. Jag kände att det var min möjliga flyktvag och sa tack, det var jättefint, det vill jag verkligen ha, låt mig bara gå ut ur hyddan för att se var jag har mina pengar. Det fick jag till slut och 100 kr var ett fullkomligt smashing price för befrielsen det innebar att komma ut.

Kanske borde man ha varit förberedd, men jag har nog aldrig sett något liknande. Människor bor där på riktigt. Jag har fortfarande svårt att ta in det. Och det väcker ytterligare frågor kring den galna kvinna som skrev boken "Masaiens vita hustru"(eller något liknande) där en tysk kvinna på besök blev kär i en Masai och flyttade in i hans hydda. Jag kan inte ta in det helt enkelt. Det är ett universum bort.

Jag tror att jag måste lägga mig ner och vila lite.



Dressed to impress




Doin´the Macarena





Jag vet, men jag gillar bilden ändå.



Ung man från Poopcity