Ethiopian - tålamodsfrestare och uthållighetstestare

Hemma igen efter en lång och synnerligen tålamodsprövande resa med Ethiopian (air) som sträckte sig över en härlig 30 timmars period, från dörr till dörr. Jag nämnde här i bloggen redan efter nerresan att flygbolaget förtjänade ett eget inlägg och den bilden förstärktes ytterligare under hemresan. 

Ethiopian intar nu en imponerande första plats på listan över resebolag jag hyser starka negativa känslor för (inklusive resebolag inom samtliga färdmedelgrenar, dvs alltså räknas även SJ in. Ja, då förstår ni vidden av aversionen).
Ett axplock av anledningar till varför jag, och de flesta av mina reskompisar tror jag, inte kommer att välja Ethiopian igen om det finns något annat alternativ över huvud taget (där kamel, vespa och gummibåt ligger högre på önskelistan). 

1) Frapperande otrevlig personal. Hittills inte ett enda leende (men å andra sidan; vad finns det att le åt i denna eländiga situation?) eller ett Sorry trots en lång rad mindre lyckade händelser. De kan utan tvekan köra in serveringsvagn, en stor väska eller ett knogjärn (well, bildligt talat i alla fall..) i din armbåge, ditt knä eller min personliga favorit, ditt ansikte, utan att röra en min.

2) Under de två resor jag gjort med dem fick inte en enda vegetarian någon gång den mat de hade förbeställt. När de upptäckte att de gjort fel och inte hade någon middag alls att erbjuda min stolsgranne, tålmodiga Sofia, erbjöd de sig storsint att istället för middag, faktiskt BJUDA henne på ett äpple (observera; alltså inte som ett extra plåster på såret utan istället för middag). Utan extra kostnad!! När en annan medresenär, Jessica, fick sin förbeställda specialmat så visade den sig vara full med exakt det som hon var allergisk mot, i det här fallet chili. Hon hann äta lite innan hon upptäckte det själv och fick snabbt inta sin medhavda reservmedicin. Det lustiga (eller lustigt och lustigt. En definitionsfråga kanske i sammanhanget. Jessica skrattade inte mycket alls, hon var mest upptagen med att få in luft i luftstrupen) var att flygvärdinnan liksom inte gav sig utan framhärdade i att Jessicas beställning var på vegetarisk mat och inte allergimat. Att man kan vara både vegetarian och allergiker var väl osannolikt tydligen. Och lite oförskämt möjligen.

3) Under hela resan, båda gångerna, flög vi på natten vilket för majoriteten av mänskligheten innebär att man ofta vill försöka sova en stund då. Men flygbolaget och resenärerna jobbar inte riktigt alltid mot samma mål där. Så här ser en normal nattresa med Ethiopian ut: Man går ombord (efter att ha blivit runtskyfflade mellan olika gates en stund. Sista gången springandes eftersom det då är mycket bråttom. Någon slags gatebingo tror jag) och äter en sen suppé; i vårt fall 01.30. Jo. Alltså halv två på natten drar man i sig en stadig middag. Sedan vill man kanske sova lite på maten och lägger sig till rätta där runt 03-tiden när brickan äntligen är bortplockad. Man försöker boa in sig så gott det går, stoppar in öronproppar, drar ner ögonmasken och kryper in under filten. De släcker i taket och slutar för en stund att spela upp säkerhetsinstruktioner i  85 decibel i högtalarsystemet. Mysigt, hinner man tänka i sin enfald innan man slumrar till, för att 45 minuter senare (vi pratar alltså runt 04-tiden. Åter igen; på natten) bli väckt av att alla lampor tänds och personalen går runt och serverar små påsar med snacks. -Vilket tur, tänkte jag uppskattande, eftersom just 04.00 är min normala mellanmålstid! Härligt! Man lyckas kanske somna om (runt 04.30) och sover skönt (om man då inte sitter på Aisle-seat vilket jag gjorde, och därmed får en smäll alt en rumpa i ansiktet, varje gång någon ur personalen går förbi) ända tills klockan 05.15 då personalen åter igen tänder lysrören och känner att det är angeläget att servera varma små stjärttvättlappar till resenärerna att torka svetten med (?). Om man sover står de kvar och rycker i ens ärm tills man vaknar, för det är viktigt att alla är med på tåget. När man yrvaket tittar fram under sin ögonmask och försöker ta in och förstå situationen kastar de den svinvarma tvättlappen till dig med hjälp av en tång (eftersom de är så varma). Det är sedan upp till dig att jonglera med det heta knytet tills den svalnat så mycket att du kan hålla i den. En halvtimme senare är det frukost och du blir väckt igen och det enda du kan göra då, förutom att dyrt och heligt lova dig själv att aldrig flyga med dem igen, är att ge upp och erkänna dig besegrad.

Africa wins again.