Sista spåret undanröjt



Gediget Afrikahantverk skapat av små fattiga barnhänder



Nu åkte det  av. Mitt svinsnygga skinn/pärl-Ugandaarmband som varit som en fysisk del av mig den senaste tiden. Jag kände att två dagar var allt mitt professionella jag klarade av tillsammans med det. Nu var det dags att göra slut. När jag väl försökte få av det hade det rostat ihop (troligtvis från luftfuktighet eftersom det inte kan bero på duschning/tvättning av något slag) och det gick inte att få av. Bände sålunda upp det med en kniv, helt djungelmannamässigt och utan större köttsår till följd.

Jag funderar nu på att byta till det snajsiga Masaihalsbandet istället. Ni vet, det med "äkta lejontand" (kanske hade lejonet lagat karies med plastfyllningar, kanske ljög Masaien, men det håller jag för högst osannolikt). Vi får se hur jag gör.

Som ni märker går min acklimatiseringsprocess till det vanliga livet mycket, mycket långsamt.



Gediget Afrikahantverk skapat av malariasjuka koalabjörnar

 Ps. Det var lite ljug det där med sista spåret. Jag har fortfarande mitt Malariaarmband kvar. Lite under kavajen. Ibland tar jag fram och tittar på det. I smyg.